Jag ska snart berätta om semestern. Snart.

 

Och vissa helger känns det som att den inte är över.

 

Som när man får höra Thomas Öbergs ljuva mellansnack och hur han inleder med att berätta att andra artister ställer in sina konserter på grund av sjukdom, men att hans blir av just på grund av sjukdom. För att sedan få sjunga med till Tralala lilla molntuss, Nu är det väl revolution på gång? och äntligenäntligenäntligen få dansa med till Harduingetmankandansatill? 

 

För att sedan se Hoffmaestro och sjunga med till Highway man innan man får utstå tågresan hem från helvetet med ståplats och överberusade, skriksjungande ungdomar utan omdöme. 

 

Slutsatsen är i alla fall denna; lika ljuvligt som det är att ha semester, lika ljuvligt är det att återgå till sina vardagsrutiner.