I fredags efter jobbet marscherade jag raka vägen in till Willys och köpte med mig två burkar köttfärssås hem. Med en burk i varsin hand kände jag mig nyförälskad och full av fjärilar. Fullständigt normalt, ja.

Franskläraren som under första året på gymnasiet med ifrågasättande ton utbrast "C'est pas possible!" när jag beskrev mig själv som gourmande, skulle minsann ha sett mig. Men hon hade såklart föreställningen att man per automatik måste rulla fram om man är glad i mat.