Solen håller show på balkongen och letar sig in genom varenda fönster, placerar solkatter på väggarna. Jag köper rosévin för att fylla kroppen med en känsla av vår och längtan invaderar mitt sinne. Ler inombords av orden "Jag är glad att ha dig här, jag vill bara att du ska veta det" och jag har börjat fylla hjärnan med ord igen. Insuper böcker och lagar Västerbottenpaj. Då gör det ingenting att det stundtals är svart i mitt sinne och kroppen känns tung som bly. När solen värmer mitt ansikte gör det ingenting att värken inkräktar i mitt liv igen.

Jag tycker om att jag flera gånger kommer på mig själv med att sakna mina föräldrar. Älskar att jag betraktar deras hem som en trygghetskälla. När de bjöd på pizza förra helgen kändes det som julafton inombords.

Balansen mellan att skriva och att träffa människor passar mig som brödet i brödrosten. Jag känner att jag äntligen får använda mina resurser.

Vissa ögonblick är så vackra att man vill kunna spara känslan i en burk och ta fram och smaka på när man behöver det.

Och på fredag; då får jag min första lön.

Nu ska jag väcka världens sötaste katt med en puss på huvudet.