Idag har jag fått veta hur riktig fysisk smärta känns. All smärta jag känt förut kan inte längre klassificeras som smärta, för det kan inte mäta sig med vad jag upplevt idag. Aldrig tidigare har jag känt ett sådant behov av att bli nedsövd och ipumpad morfin intravenöst. Och jag överdriver inte. Det var en smärta så kraftfull att den knappt gick att uthärda. Smärtanfallet var helt oprovocerat, kom i vågor under flera timmar och jag hoppas att jag aldrig någonsin behöver återuppleva det. Herrejävlar och hans moster. Jag tänkte bara på när jag såg Häxorna i Eastwick som barn och fullkomligt höll med om att smärta skulle vara det värsta någonsin medan sängen full av ormar inte hade varit någon match.