Luke, I'm your father

Sci-fi-mässan gjorde mig alldeles exalterad så nog bor det en nörd i mig ;) Vi fick inte bara se Darth Vader och Stormtroopers, utan också Hipp hipp-snubbarna precis utanför. Annars såg det ut såhär:

Jag fyndade:




Men när vi stod i kön till Robert Englund ångrade jag mig lite för jag hade inte längre råd med hans autograf. Morgan var då världens snällaste (och jag har nog fortfarande inte smält det direkt) och gav sin autograf till mig, med bägge våra namn.

En helt fantastisk dag med massvis med skratt, som sedan avslutades med vinkväll!

jag har nog inte sagt eller gjort något nu. tänkte bara på mitt liv i helhet, hur många bitar jag gett, medvetet eller omedvetet. tänk hur utströdda vi är, hur många människor som fått ta del av oss, ibland på ett bra sätt ibland på ett dåligt. tänk så många som har en åsikt om en, tankar och känslor om en. en kommentar här och där, som kanske fastnar och som sprids. jag vet inte, fick bara en känsla av att vara splittrad, delad, och inte veta på vilket sätt. som de träd vi är så tappar vi löv. ibland för att vi helt enkelt går vidare och börjar på ny kula med nytt och fräscht. ibland så drar någon loss löv av oss, ibland så blir några löv attackerade av insekter... alla dessa löv är delar av oss. och de löv som vi tappar på vägen, vart far dem? vem har plockat upp just det vackraste och sparat det i en minnenas bok, och hur många tar upp det och släpper det någon annanstans, där jag aldrig varit. jag vet inte, en massa flum taknar antar jag :) men jag blev rädd att spridas utan att ha lite kontroll över det. på vilket sätt vet jag inte. men jag tror att jag är rädd att spridas som något bra/viktigt för att sedan slängas bort och glömmas bort. jag finns på så många ställen, i varje människa jag mött, ibland utan att veta om det.

och egentligen så är det ingen stor livsomvälvande kris, eller ens ett problem. bara en tanke/en analysering.

men ja, jag är verkligen ett träd :)



saknar dig med. jag hoppas så att du snart ska ha råd att komma och hälsa på mig.

jag tycker inte om avstånd. och jag aaaavskyr att datorn är det som just nu gör att vi faktiskt har en konversation/relation. samtidigt som jag tackar den för utan den skulle vi aldrig träffats! men du förstår nog: jag vill ha dig närmre. på fysiskt avstånd.



de var bra ja, men jag var mest packåsna åt mamma och morbrors fru, så jag dansade faktiskt inte en enda gång, och sen hörde jag inte så mycket heller för pratade med människor jag inte träffat på en evighet (förhoppningsvis så blir det ändring på det snart :).



nu eftermiddags jobb, och jag ska värma lite mat.



vad gör du under påsk?

roligt på mässan har jag förstått? :)

vi kan väl talas vid här någon dag, så jag åtminstone får höra din röst :)



kramar