Medan världen verkligheten andas tystnad passerar gamla toner av kent mina trumhinnor.

När hjärnan registrerar orättvisor blir det uppror någonstans inuti. Blodet kokar över och bränner vid i hjärtat.

Jag ställer mig i fönstret för att bevittna flingorna falla ner som en ridå.

Läser om själsboostare för en skönare vardag:

• "Det finns egentligen bara en grundregel för goda och nära relationer. Prata. Kommunicera. Berätta hur du känner och tänker. Lyssna och försök förstå. Då ökar både tilliten och kärleken".

• "Prata med någon som speglar dig. Att samtala med någon som lyssnar och förstår dig är det mest befriande som finns".

Lindan in hjärnan i bomull tills ingenting går varken in eller ut. Lugn. Här står allting stilla.
Tiden känns som en nerförsbacke i ett linjediagram.


Även fast jag blundar kan jag inte sluta se.
Orden räcker inte till.