Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig
Min examensdag såg ut såhär:
- Champagnefrukost med klassen på Duvanders
- Avslutning med klasskamrater, lärare och släkt i Heliga Trefaldighetskyrkan (med en störtskön studentpräst)
- Fest för släkt och närmast sörjande på hemmaplan
Och så fort min dator har börjat lyssna på min kamera igen (eller jag orkar vara omständig nog att använda en annan dator) ska jag visa och berätta mer. Men dagen var helt fantastisk! Jag hade en jättefin magkänsla, precis som jag hoppades på.
Nu:
Jag börjar finna en balans mellan hjärta och hjärna. Att släppa taget om rädsla, osäkerhet och okunskap är inte så farligt läskigt - snarare befriande. Jag har landat i en trygghetskänsla och jag hoppas att jag kommer få vara kvar där. Framtiden är oviss men istället för att binda tiden vid oro försöker jag släppa lös kreativitet och använda den. Idag leker jag med akrylfärger för första gången. Senare i veckan ska jag förhoppningsvis få pussla ihop egna armband. Om inte annat, har jag en massa vackra, franska filmer att vila ögonen på.
Kommentarer
Trackback