How to save a life
Att gå i skolan idag, gav mig ny energi. På senare tid har det blivit en plats där jag känner att jag har en funktion - att jag har något att tillföra. Jag tror att jag känner mig sedd. För att inte tala om alla intellektuella utbyten. Min hjärna är i behov av det. Och snart är det slut. Separationsångesten har börjat.
Annars är det fint att komma hem till ett vackert mail som får mig att känna mig viktig.
Och att i dagarna fått veta att det finns öron som fortfarande lyssnar.
Nu känner jag mig stark igen. Jag hade nog glömt bort att jag var det. Fastnat i en gammal känsla som jag egentligen aldrig vill känna igen men ändå måste möta för att gå vidare.
Om inte annat så blir man pepp när man har Natalie Portmans rap i hörlurarna.
Ja tänkt, snart är du klar med utbildningen! Kommer ihåg hur splittrad man var. Så skönt men så tråkigt. Nästa vecka tänker jag på dig. 22 januari :)
Jag hoppas att den jobbiga känslan har släppt lite. Robin ska inte spöka hos dig sådär, inte rättvist.
Har haft en riktig dålig dag igår. Får ta det i ett mail eller över telefonen. Har egentligen inte med mig att göra, men är en del i det och jag har så enormt dåligt samvete. Jag känner mig så enormt dålig. Hursomhelst, tar det i ett mail sen.
Somnade i tårar och vaknade kvart i åtta med uppsvällda ögon. Men tjugo minuter senare var jag på jobbet, men ser kanske inte så stilig ut.
Far till Umeå idag iaf. Skönt att komma bort/hem/jag vet inte.
Jag hoppas att du mår bra idag när du vaknar. Jag hoppas att du får en bra fredag.
Jag tycker om dig.
cerisa, du har ett mail.
