I fredags körde jag till jobbet för sista gången. När jag skulle sätta mig i bilen och köra därifrån stannade jag upp en stund och tittade mig omkring. Jag slogs av en enorm saknad och separationsångest. Jag kommer att sakna morgonpromenaderna längs sjön, att förlora i yatzi oavsett hur mycket tur jag har, alla bilturer med bra musik och klienternas härliga humor. Jag kommer sakna att mata katterna med mjölk och att nästan gå in i möbler hela tiden, jag kommer att sakna att ha någon att prata psykologi med. Jag kommer dessutom sakna att köra skogsvägen till och från jobbet. Men skulle de behöva en vikarie så har de mitt nummer. Vi avslutade dagen med att avnjuta en hallonpaj och det faktum att jag fick en kram och kommentaren att det varit trevligt att ha mig där av den klient som är otroligt kritisk till allt och alla, tar jag som ett bra betyg ;)