Torsdag:

Vi frossar i favoriten American pancakes och inviger vad vi fick med oss hem från Elgiganten - nämligen Guitar Hero 5 till Wii.


Fredag:

Jag hittar nya pastasåser som kan ersätta min favorit. Tittar på The last song och blir förvånad över att jag inte blir särskilt berörd av den. Finaste scenen är när sköldpaddorna kläcks och kryper ut i havet. Filosoferar över hur jag lagt vissa bitar bakom mig och att det är därför de inte berör mig längre. Tänker att det också finns andra bitar som jag inte kan relatera till, men som jag skulle vilja kunna relatera till. Djupa syskonrelationer. Djup kärlek är inte detsamma som en djup relation. Men jag är tacksam över de vackra minnen jag har.

Får med mig världens underbaraste katt på en liten promenad och inser hur jag skulle vilja gå på promenad med honom oftare. Minns skogspromenaderna jag brukade ta med bägge katterna och hur duktiga de var på att gå efter en som små lydiga hundar.

När finaste kommer från jobbet äter vi kycklingspett med jordnötssås och nudlar och spelar lite Guitar Hero innan vi åker till klubben.



Lördag:

Min älskling tar en liten paus i fallskärmshoppandet för att servera mig frukost på sängen i husvagnen. Åh! Han är så underbar.

"- Du är så söt!
- Nej, jag är bara snäll.
- Ibland är det samma sak"

Det finns oändligt många vackra småsaker som han gör för mig. Bara en sån sak som att när jag försöker klia mig någonstans så börjar han klia där åt mig. Det är fint.

Sätter mig utanför husvagnen och får syn på två söta ekorrar. Jag fnissar till och med till av förtjusning.



Just nu längtar jag något ofantligt efter hösten. Jag hoppas på att få uppleva den på samma intensiva sätt som för två år sedan. Förra året missade jag den nästan helt på grund av min värk men jag blev väl kompenserad - han kom in i mitt liv igen och dragningskraften var lika stor som för sju-åtta år sedan. Vi drogs till varandra som två magneter på en gång när vi först träffades. Inte för att jag vill missa hösten men mest av allt längtar jag till december och nycklarna till vår lägenhet. Jag spenderar dötid med att både kika på potentiella julklappar och potentiella prylar att ha i vårt nya hem.



Slutligen:

Idag är det två år sedan finaste farfars kropp gav upp. För några veckor sedan skulle han ha fyllt 75. Ingenting är sig likt utan honom och det är väl det som är definitionen på en person som haft en stor inverkan i andras liv. Jag är lycklig över att jag fortfarande har förmågan och minnet till att höra hans skratt i mitt huvud närhelst jag vill. När vi väl fått tillträde till lägenheten ska jag (försöka) odla en solros i kruka på balkongen i hans ära.