Ett sällsynt exemplar

Den där hissen på Grand är verkligen läskig, det tycker även jag. Att styras av yttre omständigheter är något jag inte tänk på förren jag träffade dig faktiskt, att det va så alltså. Jag har allt för länge bara konstaterat att det är så och inte tänkt på vad/att jag kan göra nåt åt saken.



När jag fick diagnosen depression så hade jag varit nere i skiten ett tag och kände tillslut att jag inte kunde hantera situationen själv och började titta på vad som gjorde att jag mådde sämre. Dessa yttre omständigheter Började jag göra något åt och har nu rensat upp en hel del, de mesta faktiskt och tänker allt mer och mer på vad jag verkligen vill och inte vad jag av andra anses ska göra.



Jag blir så oerhört glad av att höra att du mår bättre idag och fått ordning på vad du kan och inte kan äta. Din förmåga att se det andra inte ser och verkligen göra nåt åt det, som att hjälpa/stödja den klient du nämnde som blev negligerad av övrig personal.



Jag mår som sagt mycket bättre nu och har så gjort under en tid. Mina dåliga dagar är mycket färre och jag har dessutom mer kraft att ta mig ur dessa downperioder. Kvällarna är fortfarande allra värst men det beror inte direkt på min depression utan mer på att ensamheten(att leva utan en partner) är som mest påtaglig då. Jag har varit sjukskriven väldigt länge. Fram tills början på sommaren faktiskt. Men nu är jag arbetssökande och söker efter ljus och lykta efter en praktikplats i första hand för att se hur mycket jag orkar så jag inte går på för hårt direkt igen som va en av faktorerna av att jag fick hoppa av utbildningen. Jag vill inget hellre än att slutföra min utbildning men jag inser att så som den är upplagd nu så orkar jag tyvärr inte med tempot. Så mitt mål på kort sikt är att få en sysselsättning och långsiktigt att studera mer inom de områden jag vill få mer kunskap.

åh vad roligt att du blev glad över det! tänk, vad en kommentar som man själv inte tänker på kan göra för någon annan :)

svar på din kommentar:

andreas har ju varit här sedan förra hösten, men har varit i umeå varje ledigvecka. har dock bara känts som att han övernattat här då han jobbar eftersom han åkt till umeå samma dag han går på ledigveckorna. har tagit upp detta med honom många gånger men utan resultat. men jag fick ett sammanbrott för några veckor sedan och denna vecka är han faktiskt kvar. mest var det nog för att han gått med på att jobba extra till helgen men en del av det är nog för att han faktiskt försöker.

sommaren har varit 2½ vecka semester. hade ju som sagt sett fram emot att resa och hälsa på dig, men lilla holger satte andra måsten i mitt liv. har inte alls haft någon sommar eftersom vädret varit skit. så jag är lite besviken. varje vinter längtar man till sommaren, och när den då inte ens vill dyka upp då försvinner så mycket energi.

det går bra med hunden, har är inte så väluppfostrad ännu men eftersom jag inte riktigt vet hur man gör så kan jag inte klandra honom. han är väldigt mysig men som sagt vissa sidor, som att skälla och gråta när det kommer andra hundar för att han vill leka med dem, har jag inte fått bukt med ännu. det kommer väl, bara lite senare antar jag :)

annars mår jag rätt så bra. har idag köpt en veckas detox kur, måltidsersättningar och protepulver så jag ska köra ett hårdrace minst en vecka framåt. nu ska de gamla byxorna iaf komma över vaderna ;)

är lite less på mitt jobb. eller slut kanske är bättre ord. jag har inte den orken eller energin jag haft tidigare. men det har väl att göra med att jag inte varit ledig så mycket.

ser fram emot flytten nästa vecka!

och dessutom blir det nog inflyttningsfest först 9 oktober ;)

hoppas din helg var bra och att du får bukt på din mage. skönt att du iaf nu hittat något som känns rätt.

många kramar

förresten ang ditt inlägg här: för mig är du unik, one of a kind. älskar dig för det. och jag vet att jag har skåne att tacka för att du finns till, men ändå: skåne hade gärna fått vara liiite närmare lappland.