Inom ett visst område har jag stor erfarenhet av den självuppfyllande profetian. Mina förväntningar baserade på negativa erfarenheter styr mitt beteende och utfallet blir därefter. Jag vet också att det är rädslan som har flest röster. Det är lättare såhär - att slippa investera.


"Don't know why I'm still afraid,
if you weren't real I would make you up,
I wish that I could follow through"


Jag blir smärtsamt medveten om hur mycket skada jag har tagit. Den vetskapen suger ur mig allt hopp och jag försöker svälja klumpen i halsen.


Kanske är det bara tomheten som talar. Ett tillfälligt känslotillstånd.