"When it hurts so much you can't breathe, that's how you stay alive"

"I can't care anymore"

"I just have to stop caring so much"

"- I don't wanna hurt you again
- You can sleep in the bathtub"
Hahaha :)

"It's your fault! You made me love you, made me let you in and now I can't live without you!"

"The worst part is, the minute you think you're past it, it starts all over again"

"There are five stages of grief:
1. Denial
2. Anger
3. Bargaining
4. Depression
5. Acceptance"

När det gäller Geoge, är jag definitivt på nummer 1.
När det gäller farfar... tillät jag den där depression eller är det för överväldigande för mig? Jag vet bara hur mycket jag blockerade alla känslor på begravningen, vilket resulterade i en panikångestattack. Så fort jag blir ledsen över något, oavsett vad det är, får jag jättesvårt att andas och börjar hyperventilera. Är det en fysisk reaktion på att jag psykiskt motarbetar det? Att bygga spärrar har blivit en försvarsmekanism eftersom jag kan känna så otroligt mycket att det blir rent skadligt för mig själv. Hjärnan måste ha en viss kontroll över hjärtat, annars exploderar det. Och depressiva känslor hade jag för många av under en period i mitt liv - jag vill inte dit igen.