Så länge vi skrattar är vi inte besegrade


Just ja. Helgens skrattattacker får inte bortglömmas!

När jag, Kelly och Malin gick hem från fredagens efterfest, skrattade hon sig fördärvad. Helt hejdlöst gick hon och bara gapskrattade. Sjukt härligt!

Igår upplevde jag och Morgan samma sak på hans balkong. Jag vet inte ens vad jag började skratta åt men jag kunde verkligen inte sluta. Att Morgan skrattade åt min skrattattack och samtidigt utvecklade ett Eddie Murphy-skratt, gjorde inte saken bättre ;) Så himla roligt. Vid ett tillfälle trodde jag att jag skulle spotta ut en klunk öl i hans soffa. Vid ett annat höll jag på att börja spotta krossade chilinötter. Åh, vad det är underbart att skratta!

Kommentarer

Tänk att det bara krävs ord:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Var finner jag dina ord?

Att andas genom ord:

Trackback
RSS 2.0