I'm getting old and I need something to rely on
Igår åkte jag till Ullared för att trängas inne på Ge-kås lagom till höstlovet. På vägen dit utvidgades mina pupiller så mycket och så ofta att jag nästan trodde att iris skulle bli permanent svart. Hösten är verkligen sagolikt vacker. En färgexplosion likt en nyårshimmel. Jag har svårt för att förstå de som finner hösten tragisk och deprimerande. Visst är det en döende årstid, men döden kan uppenbarligen vara väldigt vacker. Och jag har alltid attraherats av färger. Och den död som hösten genomgår, sätter igång en slags pånyttfödelseprocess hos mig. Jag älskar den känslan.
På vägen var öronen fyllda med bland andra Markus Krunegård, Bob hund, Placebo, Keane och Kristian Anttila och jag behövde påminnas om de klockrena texterna. Sen finns det vissa låtar som lägger sig som ett brunnslock överhjärtat - tynger ner och täpper igen. Det handlar om starka associationer där känslan smakar lika skarpt som vid tillfället man minns.
Själva vistelsen vill jag inte ens prata om. Jag kan bara konstatera att när för många människor vistas på en för liten yta, beter sig folk illa. Det är först till kvarn och var man för sig själv. I slutändan var jag nöjd med inköpen och det är ju det som spelar roll.
Det är så typiskt mig och mina sömnproblem att få inspiration såhär mitt i natten och först då kunna sätta igång med hemtentan ordentligt. Det gäller att smida medan järnet är varmt.
Kanske börjar jag känna mig som en hel människa. Omvärderingar kan vara livsomvälvande.
jag vill också fara på ullared någongång. pratade med min bror idag och han har varit där (han och jennifer är i skövde).
fast det är så att jag egentligen inte har energi, jag får tvinga mig till allting. jag har så pass mycket att jag tar mig dit jag ska, men det krävs övertalning. möten, dans, jobb, resor... jag får tvinga mig till allt. jag mår bra när jag är på dansen, men det är tungt att ta sig dit. och som sagt, allt det som annars hade varit roligt har blivit.. tråkigare. hade gärna velat njuta över tanken att fara till luleå och dansa, men det känns inte. det är för mycket så jag känner inte av något. jag förstår inte ens att jag ska till dig, och fast jag är så glad över att få komma ner/komma bort och skratta med dig, så känns det inte.
jag är bortkopplad och fungerar på autopilot. jag gör det jag ska, men jag känner det inte. förutom när jag dansar, då myser jag. och jag vet att jag kommer vara glad när jag kommer ner till dig, och jag vet att jag kommer vara glad när jag väl är i luleå, men jag kan inte längta. och det känns trist. jag vill ju känna allt det roliga!
nej, nu ska jag bege mig hemåt, och diska innan andreas kommer hem.
imorgon på kvällen tar vi bilen söderut.
hoppas att allt är bra med dig. och du: i framtiden om någon läkare vill ge dig lyrika mot fibromyalgi: ge dem fingret. (har läst att pfizer vill att deras preparat lyrika ska kunnas skrivas ut mot fybromyalgi, och det är skit preparat. narkotikaklassat i usa bla.) tänkte bara så du vet. vet ju att du inte tar piller om inte någon tvingar dig, men tänkte att jag kan ju dela med mig informationen. för jag kan inte hjälpa till med så mycket, det är inte så mycket som jag är bra på, så när jag läste det så tänkte jag att jag iaf kan hjälpa till med det, att ge lite skit info om något jag kan litegrann iaf.. :)
vi får talas vid här snart. om 3 veckor är jag där :)
kramar
det bara flög över mig: om TRE VECKOR ÄR JAG DÄR! :D wiiho!
