På tisdag fyller jag 24. Det känns inte som det varken fysiskt eller psykiskt. Jag känner mig äldre.

I vilket fall så jag tycker jag inte om att fylla år. Jag vill inte bli firad. Och med den inställningen förminskar jag mig själv. Jag måste sluta upp med det. Min mamma ska baka tonfisksmörgåstårta i min ära och jag blir lycklig bara av tanken. Det är möjligt att Sara faktiskt åker hit ända från Malmö på min dag, för min skull. Det var ett rörande sms att vakna upp till. Jag är glad över den jag är, så varför kan jag inte vara glad över att jag fötts? Jag får skärpa mig på den fronten ;)

Ikväll ska jag småfira med Malin & Poffe. Så idag är jag alldeles varm i hjärtat. Poffe ska köra ända från Osby och hit. Det är en fantastisk känsla när andra människor får en att känna sig viktig, för det är någonting jag alltid saknat eller inte varit mottaglig för.

Igår berättade jag för första gången för mamma om hur jag under en väldigt lång tid kände mig oviktig och oälskad av mina egna föräldrar. Och jag frågade mer om hennes egen uppväxt. Och berättade att murarna, som hon är medveten om att hon har, har hon skickat vidare till mig. Upprepningsmönster. I skolan fick jag nämligen en epiphany och insåg att jag måste omvärdera en hel del saker. Det finns så många olika sätt för människor att uttrycka kärlek och alla behöver inte vara positiva. Men det är ändå kärlek. Alla delar vi inte samma bild av hur kärlek uttrycks, och det är viktigt att förstå. Helt plötsligt måste jag forska i min och pappas relation, trots allt. Fast jag har ju själv märkt att när jag bestämt mig för att ge upp den relationen, så fortsätter jag ändå att kämpa och anstränga mig.

Till något helt annat: så fort min katt kommer innanför dörren kramar jag om honom så intensivt jag kan. Så att han ska känna kärleksflödet ordentligt. Och så älskar han när jag pussar honom varm. Sen ställer jag mig framför spegeln. Säger åt honom att titta på hur himla fin han är. Så vill jag göra med många människor. Att de ska kunna se hur fina de är.


Nu längtar jag efter kvällen. Jag tycker om de två personerna så ofantligt mycket.
Och imorgon ska jag få skratta med mitt fotbollsgäng på O'Learys.
Livet är fint och det kan ingen värk i världen rasera.