Hiroshima, mon amour, vad ska du bli när du blir stor? Du är så vacker när du ler, du är så vacker när du ler!


I fredags stod jag i valet och kvalet. Det fanns en inre kamp mellan vilja och vad min kropp förmår. I onsdags flyttade Malin till Malmö och jag ville så hemskt gärna se hennes lägenhet. Fredagar är dessutom "våra" kvällar tillsammans. Och så kunde jag slå två fantastiska flugor i en smäll eftersom Sara också bor där nere. Så trots kroppens protester, vann min vilja. Värken fanns där när jag anlände, men det kunde en Pronaxen och några glas rödvin råda bot på ;)

Malins lägenhet var jättefin. Stor, öppen, nyrenoverad och med tillhörande mysig innergård. Än en gång fick jag sitta på en balkong och beundra månen i en frisk höstvind. Jag älskar den känslan. Snart fick jag, Malin och Kelly sällskap av Sara som också nyligen flyttat. Det visade sig att hon bor precis i närheten, så euforin var på topp.

Det blev en sväng på härliga Svea innan vi var ett gäng som intog Saras och Robbans nya, stora lägenhet för lite efterfest. Jag tyckte att kvällen var helt fantastisk. Jag fick släppa på min spärr som säger att det är skamligt att gråta inför folk och fick därmed utlopp för lite känslor framför två av de finaste människorna jag känner till. Det var så otroligt skönt och befriande. Och jag älskar dem ofantligt mycket!




Kommentarer

Tänk att det bara krävs ord:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Var finner jag dina ord?

Att andas genom ord:

Trackback
RSS 2.0