Det gör ont
Hela denna natten bestod av värk och därmed ingen sömn.
Jag hade dock en söt katt liggandes bredvid mig hela tiden. Sötplopp!
Så var det äntligen dags för läkarbesök efter tre veckors värk. Läkaren verkade ta mig på allvar. Lyssnade på mig när jag sa att det kändes som leder och skelett snarare än muskler. Undersökte mina leder. Ställde frågor och skickade mig på provtagning. Steg ett är att utesluta näringsbrist. Det kan vara något så simpelt som orsakar min värk. Jag är dock tveksam till det eftersom jag numera äter som en normal människa. Mitt blodvärde låg på gränsen vilket det gjorde för två-tre år sedan också. Mitt blodsocker var kanon, vilket gjorde mig en smula besviken. Hade hoppats på diabetes framför Bechterews sjukdom eller fibromyalgi.
Nästa tisdag har jag nästa läkarbesök inbokat och då kommer även provsvaren. Hur vi går vidare med min värk hänger på vad de visar. Det är också då vi ska ta tag i min IBS och allt vad det innebär. Jag erkände för läkaren att jag borde gjort detta besök mycket tidigare men att min läkarskräck stått i vägen. Han bara skrattade :) Sedan fick han mig att återigen inse hur dum jag är mot mig själv som går en heltidsutbildning och extraknäcker när jag har så många fysiska stressymptom och två kroniska sjukdomar. Pengar är inte allt. Hälsan är ingenting jag kan få tillbaka så när ska jag sluta vara så förbannat korkad mot mig själv? Självbevarelsedrift var det, ja ;) Men sen är jag också envis som en get i vissa situationer och vill inte inse det faktum att min kropp inte klarar vad de flesta andra klarar.
Idag är min värk utan dess like. Jag har så ont att inte ens en skållhet dusch lindrade. Efter läkarbesöket hälsade jag på Morgan men fick vara besvärlig och ringa efter skjuts eftersom jag insåg att jag inte skulle klara av att ta mig hem själv.
Så min fantastiska lördag berättar jag om en annan gång.
Jag önskar mig en värkfri födelsedag men det är sannerligen för mycket begärt. Helst av allt hade jag önskat mig en frisk kropp men det är tyvärr en omöjlighet. Jag ska ju faktiskt få tonfisksmörgåstårta. Det är mer än tillräckligt :)
Jag tänker vara ordpolisen/optimisten (tänk att man kan vara det på en och samma gång :): jag hoppas att du inte räknar in din värk nu som kronisk, när du ännu inte vet vad det beror på. Trots att du känner att det är det så måste det fastställas. Jag kan gå runt och tycka att borderline (nu hittar jag på) stämmer in på mig, men det är en diagnos som måste fastsällas så jag bör inte säga att jag har en sådan personlighetsstörning, och det är för min egen skull. man har nog med sjukdomar, man ska inte bestämma att man har en innan man vet. men, det kanske inte var värken du menade med kronisk sjukdom. som sagt, det var inte bara en ordpolis i mig som pratade utan även en optimist: det kommer gå bra, och du kommer bli frisk :)
jag tänkte ringa dig, typ nu. så... dolt nr: det är jag :)
okey, nej det var därför jag skrev att det kanske inte var det du menade. hade helt glömt bort din magkatarr nämligen.
det var inget påhopp bara så du vet, text kan lätt uppfattas fel.
förstår att det är skrämmande.
aha på så sätt. jag provar ringa senare då. har själv inga pengar på mobilen, bara gratis sms, så jag ringer från jobbtele. Har konferens nu kl. 1. sen samtal kl 3. men försöker hinna ringa efter det. så du vet, ringer det ett dolt nr där strax efter 4 så är det jag. vill ju "ge" dig min present och gratta dig :) du kanske inte tycker om födelsedagar, men jag vill fira din dag, för jag är glad att du finns :)
