Så kom fredagen och jag tyckte ärligt talat att väntan började bli lång. Mina två fina skulle inte dyka upp förrän halv åtta och min längtan var enorm. Detta ledde till en väldigt komisk händelse innan de väl anlände. Jag hade precis haft ett sånt där fint moment med mina föräldrar där man en av få stunder känner genuin gemenskap och skrattar tillsammans. Det ringer på dörren och jag tror naturligtvis att det är Malin och Poffe, och öppnar därför dörren med världens största leende. Jag möts av en väldigt, väldigt barsk och bitter människa. Det sägs att leenden smittar vilket min erfarenhet styrker, men vissa är uppenbarligen immuna ;D Jag fick i alla fall gå in och fnissa av mig en stund hos mamma.


Så kom de äntligen och jag blir så generad av presenter! Glad också, naturligtvis. Jag hade inte haft en tanke på just presenter så det var lite överväldigande, på ett fint sätt ;)



SingStar sattes igång och vi hade verkligen jätteroligt! Dock upptäckte jag att min bästa skiva har försvunnit spårlöst och måtte jag återfinna den. Men i övrigt var det en underbar kväll!


Så småningom tog vi oss in till Banken och dansade.


Dagen efter skrattade jag mig halvt fördärvad när jag pratade i telefon med Malin. Våra minnesluckor var väldigt synkroniserade ;) Jag fick ett sms av henne som löd ungefär: "Fel människa att fråga för minnet sviker" - hilarious!