Drömmer mardrömmar när jag känner stress men det jag kände när jag vaknade tyder ändå på att det finns rum för allt det vackra samtidigt. Vissa saker fastnar på näthinnan bättre än andra. Vissa saker gör djupare intryck, avtryck.

Det finns alltid något positivt att hitta i det negativa. Alltid.
Jag vet vart mitt fokus ligger.



De senaste veckorna har varit C-uppsats och idag tog det slut.
Vi stod på ett bibliotek medan skrivaren hostade ut 250 papper. Fnittrade av lycka så mycket att det gjorde ont i hela tarmsystemet, men ändå på ett fint sätt. Det var till och med roligt att inse att sex exemplar av en uppsats innebär att skrivaren spottar ut samma sida sex gånger, och sedan nästa sida och nästa... så att man får stå och sortera 250 papper i 6 högar.

Och känslan. Den vackra känslan när stenarna får vingar och lämnar bröstet. För även om mitt psyke kan stänga ute stress, så är det något min kropp inte behärskar.

Träffade gamla elever från praktiken på en stentrappa och kunde inte motstå deras önskan om en tia till en hamburgare. "Haha, snyggt ärr - du kommer aldrig glömma oss!"
- Nej. Jag glömmer inte underbara människor som dessutom är knasiga.

Lägg termometern mot hjärtat och mät min lycka i vissa situationer.

Sedan känslan av total frihet när man står på en solvarm balkong omgiven av vackra träd.

Sitta på O'Learys och skratta åt gäspningar och dåligt roliga vitsar i gott sällskap över två öl. Hade hoppats på en Manchester United-stämning men skratten höll i sig ändå. För hjärtat innehöll ingen tyngd och själen kunde sväva fritt. När inga tankar skaver i jakt på bon.



Längtan.
You're already the voice inside my head