Mot slutet av sommaren brukar jag varje år glömma bort att den är kvar. Uppskattar inte värmen och solen på samma sätt längre. Tröttnar. Sitter inomhus. Laddar batterierna och söker inspiration. Sover dåligt. Längtar efter hösten och all ny energi.

Men i tisdags klättrade jag i äppelträd med världens finaste katt och förundrades över hur grön gräsmattan var. Igår var det kläder som klibbade och stolar som brände. Att torka svetten ur pannan på Malins balkong och ta skydd i skuggan.

Idag står jag på händer i trädgården. Jag älskar att använda kroppen sådär. Klättra, hjula, hoppa, dansa. Jag måste ha älskat tiden som gymnast när jag var liten. Och jag älskar att springa. Känna friheten i varje steg och vindens hastighet i håret. Framför allt älskar jag känslan av energi. Den är guld värd.