I skrivande stund orkar jag knappt sitta upp men jag vill ändå få ur orden innan minnena bleknar.

Fredag och förväntansfull så till den grad att jag gick till bussen alldeles för tidigt. Detta blev lite irriterande eftersom den dessutom passade på att vara en kvart försenad. Mötte upp Sara vid centralen, som nyss kom från jobbet. Ibland är det fint bara att sitta och skratta med någon på en stadsbuss. Skratta lite åt andras konversationer utan att vara det minsta hånfull. Sedan tokskratta åt busshållplatsens namn. Vid Dammfri steg vi av.

Gav Sara en försenad födelsedagspresent och nu har även hon ett svamphalsband. Jag var inte ens säker på om hon skulle tycka om och vilja bära det, men hon blev stormförtjust. Hon hade köpt hem en flaska rosévin som det tog oss minst tio minuter att få upp. Vi kunde nämligen inte hitta korkskruven som är anpassad för oss utan muskelmassa så jag fick nästan dra armen ur led med en vanlig. Jag trodde först inte att jag skulle få upp den och i sådana situationer känner man sig så hjälplös. När jag väl bor själv får jag hålla mig till bag-in-box för jag har problem med även tetra pakens korkar eftersom jag inte får något grepp.


Så var det äntligen dags för efterlängtade SingStar Disney. Rösten var ringrostig men nog var det roligt! Vi fortsatte med gamla godingar från Party, och jag fick ett begär efter att sjunga Come on Eileen. Helt fantastisk låt! Så småningom blev det dags att röra på oss och möta upp de andra. Det blev Svea som så många gånger förut och det var mycket trevligt! Ytterligare en pub senare blev det dags för efterfest och taxi hem. Vi sjöng SingStar och drack öl fram till ungefär halv sju på morgonen. Jag som trodde jag var för gammal och trött för sådant ;) Bäst av allt var att jag lyckades sova.




Lördag och vi vaknar för sent. Vi fick ta stadsbussen för att komma till ett Systembolag som stängde 15 och inte 14. Köpte vin och sedan diverse frukostdrycker som föll oss i smaken. Det var då jag gjorde ett misstag som satte igång en kedjereaktion i kroppen - drack 1 liter God morgon apelsinjuice. Därmed befann sig tarmen sedan i ett väldigt känsligt tillstånd som gjorde att jag inte var på topp resten av tiden. För det dröjde inte lång stund innan jag fick lägga mig ner en stund. Men det var fint ändå. Rödvin och Förtrollad. Miss Li i sällskap med härliga Maria och hennes pojkvän. Den kvinnan kan dansa i precis alla sammanhang och den egenskapen skulle fler ha!


Precis innan Markus Krunegård i Folkets park slutade jag ha ont i magen. Så lyckan var enorm. Helt enorm. Jag älskade varenda låt som spelades. Fick rysningar av välbehag när han öppnade upp med Se på mig nu, vad tycker du? och det var dans dans dans. Då och då var jag tvungen att förtjust utbrista i Saras öra "Herregud, vilken underbar konsert!" och i efterhand kom jag fram till att det var en av de bästa någonsin. För mig då. Höjdpunkten var naturligtvis låten som aldrig lämnar mitt huvud, och som även Sara mindes. Så vi sjöng den under konserten, på vägen dit och på väg därifrån. "Du har varit ihop med Leonardo DiCaprio... Hollywood... Mexico... ändå kallar du mig pucko när jag undrar vad du ser hos en sån som mig". Att kunna sjunga med i varenda låt under en konsert är något av det finaste som finns.


Sedan var det dags att återvända till torget och se Timbuktu på samma plats med samma sällskap. Ösigt värre! En öl på Svea innan det var dags för taxi mot KB, men vi gick aldrig in. Vi gick till Robbans arbetsplats Plockepinn istället. Drack billig öl och inomhusrökte. Mycket trevligt!





Söndag och sen frukost igen. Först se hur solljuset frammanade en guldigt honungslen nyans av brunt. Vackerhet. Se på Pocahontas och Lejonkungen. Sjunga med, citera, skratta. "Hör med hjärtat ditt, så ska du förstå". Dricka upp gårdagens vin och gå och se Bob hund. Rent låtmässigt var konserten på Tivolirock bättre, men Thomas Öberg var lika charmig som vanligt. Hans magiska leende gjorde mig knäsvag, sådär som det alltid gör. Fantastiskt blev en av de sista låtarna och lyckan över att få höra den, var stor. Världens bästa dåliga låt spelades nämligen inte alls. Dock låtar som Hörlurar, Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk, Tinnitus i hjärtat, Ett fall & en lösning, En som stretar emot, Nu är det väl revolution på gång och Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem.


Sedan hamnade vi på en ölservering och jag blev inlåst på en toalett. Fick ringa Sara om hjälp eftersom mina försök att sparka upp dörren inte fungerade alls. Gå inte in på den toalett vars handtag på insidan sitter löst! (Ta aldrig den Saab som ryker, heller). På väg hem i en vacker park gick jag och Sara och sjöng F. ö. stal hon mitt hjärta som kompensation för att den inte spelades under konserten. Halkade också in på Håkan Hellströms Försent för Edelweiss eftersom vi alltid skrattar så mycket när vi dummar oss åt den. Och tidigare sjöng vi på Kents Socker, ty hon har fallit lika kär i texten som jag. "Och gäst ikväll är Jesus, han har kickat heroin, han läppjar på sitt glas och ramlösa blir vin... I EN VÄRLD AV IDIOTER STÅR HAN FÖRST I KÖN!" Att höra den var nästan det finaste ögonblicket när jag såg dem live i Kristianstad. I nuläget kommer jag i alla fall inte på något finare, men de har så många låtar som berör.

Väl hemma lagade kocken nattmat till oss innan det var dags för sängen. Mycket fin helg och jag ville inte åka hem. Inte se Sara hoppa av stadsbussen vid centralen och sedan åka vidare till min hållplats för att åka 8 mil därifrån. Malmö är en fantastisk stad med så många möjligheter som inte existerar här. Nattlivet är helt annorlunda. Så i höst är det jag som åker dit oftare! För Malin har bestämt sig. Det blir studier i Malmö för hennes del till en början. Så två av de allra bästa kommer locka ner mig hyfsat frekvent, har jag förhoppningar om. Ska ni hänga med? som Bobby Doggy sjunger.