Det var fint med solen i ansiktet och vinden i trasselhåret. Härligt att skratta med busschauffören när jag gav henne all min växel eftersom plånboken ekar av tomhet. Gick några meter och balanserade på kanten av trottoaren för att se hur trött jag var. Alldeles för vinglig. Balansen lämnade jag hemma i badrummet när jag borstade tänderna. Småfniss bakom en alldeles för hög disk. Jag sa "Vem behöver radio som underhållning när du står där". Jag älskar människor med självdistans som tar saker och ting med en klackspark. Världen blir ju mycket gulare då. Nästan orange.

Bestämda steg gick och köpte wasabinötter. Jag har ju en tendens att falla för saker som visar sig vara dåliga för mig. Sedan komma smältande till Malin för en intensiv kram och en kopp kaffe. Det är alltid värmebölja när jag hälsar på henne.

Läsa om hur Michael Jackson fick en överdos av smärtstillande. Kanske hade han för ont, så han ville det själv? Annars blir jag upprörd. Man tar inte död på ett sådant geni ostraffat. Blir fortfarande så lycklig av rösten i Thriller. Älskar attityden och rytmen i Beat it. Repeat hela vägen hem. Började le okontrollerat när mina tankar började flyta på danska. "Helvete helvete helvete - for HELVEDE!" Jag tänkte att min hjärna blivit en tickande bomb. Kände hur taggarna börjar aktiveras. Jag är så utled på sånt där. När folk sätter en kofot mot hjärtat och försöker tvinga sig in. När deras behov börjar sätta orättvisa krav. En privatperson som börjar försöka kontrollera mig på något sätt, är ute på hal is. Då känner jag mig ungefär som Twilight-Bella och hennes förmåga att shielda sig. Vill fälla upp den och stöta bort alla. Åtminstone för en stund.

Jag tänker i alla fall inte återuppleva den sortens skräck igen, vars rester fortfarande finns kvar inuti mig. Jag tillåter inte att någon utsätter mig för det igen. Dra inte i mig, det säger jag. Varken psykiskt eller fysiskt.