Även om kvällen slutade väldigt olyckligt, så hade den sina ljusglimtar - och dem ska inte glömmas bort. Som när vi fick dansa till Beat it på Banken, eller när jag spöade skiten ur sällskapet i plump ;) Var riktigt roligt att vara sju spelare. Det blev dans i vardagsrummet och jag och Malin gjorde Deceptacon-dansen.

Det var längesen jag faktiskt klädde upp mig inför en utekväll. Så nu fick det bli rosett, pärlor och hängsleklänning.

Jag kommer alltid att försöka skydda personer på det viset, oavsett om jag känner människan eller inte. Jag har alltid varit sån även om det inneburit en tafatt snyting av en väldigt berusad vän en gång ;) Så jag kommer säkerligen åka på stryk ett antal gånger i framtiden. Det är ju oundvikligt när det existerar sådana fullkomliga idioter. Att ta till nävarna det första man gör ser jag bara som en bekräftelse på ett hjärncellsfritt huvud.

Det som skrämmer mig med denna situationen är att jag i natt insåg att jag kände igen killen som sagt att han skulle slå mig (men det var dock hans kompis som slogs). Han har försökt ragga på mig vid ett eller två tillfällen tidigare på Banken men jag har bara ignorerat honom och gått undan. Detta kan ju innebära att han kommer att fortsätta...

Jag fick mig en ordentlig beundrare på halsen också. Det var när resten av sällskapet handlade öl och jag satt och spelade spel på en iPhone, som 24-åringen från Pakistan slog sig ner bredvid mig. Jag la märke till att han hade blicken fäst på mig redan när vi kom in på Banken och beställde vår första öl. Jag märkte också när han satt bara några bord ifrån mig där ute och tittade på mig. Han hade tydligen sett mig dansa fredagen innan. Nu ville han gå på bio, bjuda på middag och framför allt betala mig en taxi hem efter incidenten. Han brydde sig inte om sitt svullna ansikte utan hade bara fokus på att jag skulle känna mig säker. När jag skyndade till Subway såg jag att han till och med placerat ut en kompis i närheten, för att vara säker på att bråkstakarna inte skulle följa efter mig. Så det finns faktiskt trevliga människor också, även i krogenmiljön. Omtänksamma främlingar borde det finnas fler av!

Jag kramade om mamma en lång stund när jag kom hem. Hon får mig att känna mig trygg, vilket knappast är en självklarhet man ska ta för givet.

Innan jag fick gå från brottsplatsen var jag tvungen att lämna personuppgifter eftersom jag var vittne. Polisen befann sig i Hässleholm eftersom där är festival, men jag hade inte riktigt tid eller lust att vänta. Jag har ingen tillit till polisen och betvivlar att jag kommer bli kontaktad - jag blev ju inte kontaktad när det var jag själv som blev misshandlad. Det är inte bra att ha den misstron.

Ikväll blir det rödvin och cigaretter hos Malin. Och hon och Kelly ska minsann få följa mig till bussen. Men det irriterar mig att jag ska behöva vara rädd, men samtidigt är det bättre att ta det säkra före det osäkra.