Vaknar till ännu en dag av orkeslöshet.
Syrebristen i kroppen är närvarande, som den brukar.
Det snurrar i min skalle och jag vill mest ligga i sängen hela dagen.

Omotiverad? Svar: ja.

Sedan äter jag utsökt mat och inser att det inte krävs mer än så.
Endorfiner frisläpps. Jag känner mig fullkomligt nöjd med tillvaron.
Och jag inser att kärlek kan övervinna rädsla.