I flera veckor har jag haft för avsikt att cykla iväg till en viss grusstig och frossa i ljuvliga körsbär. Det har dock inte blivit av. Det har blivit alldeles för bekvämt att vara introvert och söka inspiration på hemmaplan. Men sörjt har jag gjort - det har inte blivit många körsbär ätna i år. Idag kom räddningen i form av farmor. Hon gav mig massvis med körsbär hon plockat från trädgården och jag sitter och njuter av dem i detta nu för att minimera ångesten över min insomnia. Tack, farmor!