Lyssnar på Placebo och återupplever konserten. Så himla, himla fin även om det spelades många låtar som jag inte kände till. Det var så mycket annat som var fint. Och hur jag nästan exploderade av lycka när Infra-red kom. Vill tillbaka till det ögonblicket.

För det är så underbart när man står under en bra konsert och en låt som redan bor i hjärtat, spelas. Man kan texten och för en gångs skull struntar man i om någon hör ens röst - man till och med skriksjunger så att lungorna känns överansträngda. För att känna så mycket som möjligt. Du älskar en låt på en helt ny nivå om du sjunger med samtidigt som du lyssnar på den. Som någon slags ömsesidig kärlek?