Gårdagen var att cykla i total motvind och behöva hålla i hatten. Att sitta i partytält och skala kräftor och äta västkustpaj. Snapsvisor, rödvin och fantagrogg. Bruten tystnad. Jag kunde se himlen färgas rosa och förbannade mig själv över att jag inte fotograferade. Smittande skratt. Att ge bort min Mega man. Djupa diskussioner på trappan. Att cykla hem i totalmörker och tappa koncentrationen. Att liksom inte orka behålla den utan släppa taget och bara falla. Jag tyckte det var skönt när marken fångade mig, hur konstigt det än låter. Min kropp var trött. Sedan efterfest utan alkohol med dessa två herrar: