Om smärtan inte avtar snart, vet jag inte vad jag gör.
Samtidigt som hjärnan gör allt för att separera sig från kroppen, så är det omöjligt att skifta fokus från den intensiva magkrampen. Känselsinnet får jättegärna åka på semester precis just nu. The pain. The pain. THE PAIN!!!

För sedan ska jag berätta om hur vackert det är att sjunga SingStar större delen av natten, gå och sjunga på Bob hund-låtar på vägen hem, sitta och skrattprata på en uteservering och att hitta alla möjliga nyanser av brunt. Och det här måste sägas: Markus Krunegård var den underbaraste konserten på länge.

Dessutom kunde jag sova.