Aint no sunshine when he's gone


74.

Jag tänker tillbaka till tiden för ungefär ett år sedan. Hur saknad han var. Hur omtyckt han var av så många människor. Ofantligt många. Det är då man vet att personen ifråga verkligen var en bra människa. Det känns fint ändå. Det var inte bara jag som såg och visste om hans storhet. Det var så många fler. Jag kan fortfarande höra hans skratt i huvudet. Fruktar att det kommer en dag då jag inte kommer göra det.







Kommentarer

Tänk att det bara krävs ord:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Var finner jag dina ord?

Att andas genom ord:

Trackback
RSS 2.0