Djur rusar rakt in i hjärtat, det tar en sekund och finns inga hinder längs vägen, inga väggar att ta sig över. Igår fick jag uppleva någonting magiskt, en ekorrunge som valde att ty sig till mig och min närhet. Detta gjorde att jag förstod att någonting var fel men jag tog den också till mig helhjärtat. En hel kväll levde den i min hand, till en början pigg men sen tröttare och tröttare. Till slut förstod jag att den skulle dö oavsett vad jag hade gjort eller inte och det slutade med att jag begravde den. Jag har tre katter men tomheten som denna dag bjuder på är ingenting jag kan ignorera eller bortse ifrån. Ekorren hade byggt ett bo i mitt hjärta och nu ekar där tomt. Min chef sa om mig igår att jag ska inte jobba med människor utan med djur. Hon har delvis rätt och delvis fel för hur skulle jag kunna överleva det?