Att se Sawyer gråta är hjärtskärande. För det ska sannerligen mycket till, för att det ska ske (även om han naturligtvis under de fem säsongerna av serien utvecklats som karaktär).


Och när han sitter och tummar på en ring och säger "I was gonna ask her to marry me" dör mitt hjärta en smula.

Morgnarna börjar bli ljusa och jag går ut och sätter mig trappan. Lyssnar på snö som smälter och småfåglar som kvittrar. Mer snö och kyla väntas men det är ändå tillfredsställande att få en försmak, en slags förlyssning på de efterlängtade ljud som våren kommer att innehålla.

Det springer ord i min hjärna nästan hela tiden och ibland hinner jag skriva ner dem innan de når glömskan.


Ikväll spelar Markus Krunegård på KB och jag ska få uppleva denna vackra spelning och dela den med Sara och Malin. Sist jag såg honom live kände jag en ofantlig lycka. Flera av hans låtar, hans texter, springer rakt in i hjärtat utan minsta tvekan. Är man samtidigt omgiven av några av världens finaste människor, kan det inte bli annat än fulländat.

Det är ganska fantastiskt att man kan få gåshud av att lyssna på en låt i huvudet.

Men på riktigt just nu, i hörlurarna, är det Hästpojken, Thåström och The Sunshine Underground och jag inser att jag tycker om när det inte är alltför lent. Jag tycker om när rösten spricker så det liksom raspar till i trumhinnorna. Det är då de där unika ljuden skapas som är svåra att återskapa. Jag fastnar alltid vid såna smådetaljer.


Ibland vaknar man mitt i natten av att man skrattar, och det händer precis när man behöver det. För vissa dagar slår hjärtat oroliga, oregelbundna slag utan någon egentlig anledning. Då man måste kämpa emot paniken som föds i bröstkorgen och distraherar lungorna.

Ibland känns det som att jag blir överfull och måste frigöra en viss dos känslor. Och att det måste ske antingen via tårar eller skratt. Sedan upptäcker jag att det blir så när jag lyssnat för lite på musik, för det är så jag får utlopp för många känslor. Jag kan inte stänga inne, stänga av men många gånger önskar jag att jag kunde.


Och just nu längtar jag så mycket efter våren att jag sprayar halsen med hallonparfym och smörjer in läpparna med hallonläppglans. Jag vill kunna gå utanför dörren utan att frysa och ha ont i kroppen. Vill gå barfota på grönt gräs och känna hur solstrålarna masserar min nacke så den blir alldeles varm. Vill se ljuset möta hans vackra ögon lite oftare, lite starkare.

Jag fortsätter med att utforska den kreativa världen och nu ska jag lära mig att sticka. De här vackra färgerna ska omvandlas till en (förhoppningsvis) tjusig halsduk. På så vis får jag en trevlig sysselsättning att dela med min mamma också.

Sawyer är för söt när han bejakar sin känslomässiga sida och låter försvarsmekanismerna vila en stund. Sånt är så fint!

Det är inte det roligaste att köra bil i snöstorm men jag tycker ändå att det är något vackert och mysigt över att se enorma snöflingor slungas rakt mot vindrutan samtidigt som peppande musik letar sig ur högtalarna och når mina trumhinnor.

Mitt hjärta smälter när jag läser om en tam grizzlybjörn som lever ihop med en man sedan födseln. Bara kolla:

╔══╗♪
║██║♫
║(●)║ ...


Jag är snabbtänkt, men inte snabbtyckt.




I övrigt så sitter jag vid en splitterny dator eftersom min gamla inte gick att rädda. Men hårddisken är, som tur är, intakt.


Och en kväll som denna är det fint att höra orden "Tänker på dig hela tiden" genom en telefonlur. Då känner jag att jag existerar. Imorgon bitti ska jag få telefonväckning så att min dygnsrytm kan räddas. Det är förfärligt omotiverande att både gå och lägga sig om kvällen och att stiga upp om morgonen när han inte finns vid min sida. Och hade jag för ett halvår sedan vetat att jag skulle skriva sådana här saker nu, hade jag skrattat mig grön.

Igår kväll var jag på O'Learys med fotbollsgänget för första gången på länge. Jag hade saknat både atmosfären och sällskapet, helt klart. Fotbollen i sig är inte särskilt viktig, särskilt inte när inte ens Manchester United spelar ;) För ska jag hålla på ett lag i den fotbollsvärlden får det ju faktiskt bli storebrors favoritlag. På Zidanes tid höll jag dock på Real Madrid.

Och just nu saknar jag att luften smakade som vår förra veckan, och att jag någon av de dagarna satt på trappan och njöt av ljudet av fågelkvitter. Det räcker med snö nu, okej? Jag längtar efter gröna gräsmattor och tunnare jackor!

Idag är en sådan dag då jag kryper ihop i soffan med en tallrik pasta med tomatsås i knät och en kopp hallonte mellan mina kallar händer och återupptar tredje säsongen av Lost för att komma ikapp.

I lördags var det dags att besöka Malmö igen och jag kan bara konstatera att Super Mario Bros på Wii är ett säkert kort för att höja stämningen i ett rum. Vem behöver krogen när både tv-spel och sällskapsspel finns tillgängliga? Inte gjorde vi det, i alla fall :)

3D var sannerligen en filmupplevelse utan dess like! Jag kan bara tänka mig hur vidgade mina pupiller var under större delen av filmen. Vacker doesn't even begin to describe it och jag älskade budskapet.



Så med stor sannolikhet kommer Tim Burtons Alice in Wonderland också ses i 3D.

Ibland räcker det att man vänder sig om och etablerar ögonkontakt, för att i nästa sekund ha en kelen katt klättrandes längs benet på väg med tassarna mot ens famn. Sådana stunder älskar jag. De kompenserar för de stunder han väcker mig och jamar tills jag släpper ut honom.

Förra veckan fick jag ett väldigt positivt besked som innebar en femsiffrig summa pengar till mitt konto. Men sedan dess har allting gått åt helvete...

• Dvd-spelaren spontandog
• PS2 spontandog (och jag trampade dessutom sönder en SingStar-skiva)
• Jag blev nollad i bostadskön - 3,5 års köpoäng down the toilet
• Datorn hade redan börjat göra uppror genom att helt ignorera alla usb-enheters existens
• Nu: datorn går inte att få igång. Den ger livstecken men kommer inte längre än så.

Murphy's law, någon?
Möjligtvis att all elektronik håller på och konspirerar mot mig.
I vilket fall skulle jag visst inte få ha glädje av mina pengar - de var till för att jag ska kunna ersätta alla numera trasiga prylar.

Kanske borde jag göra som jag brukar och som Johan Glans dessutom förespråkar; jag går och lägger mig och hoppas på att det löser sig under tiden... ;)

Fredags var att lyxa till det med kycklingspett i jordnötssås med nudlar och en öl, för att så småningom somna på soffan. Jag försöker alltid äta något extra gott om helgerna just för att de ska kännas mer speciella än vardagar.

Lördags var två kalas, vilket innebar att blåsa ballonger och äta tårta till frukost, för att senare avnjuta porterstek och skratta över dagens matvanor. På kvällen var det dags att se fenomenala Magnus Betnér live på teatern. Han är så otroligt klockren att jag ibland hoppade till i stolen av ren förtjusning. Allting han säger är så fruktansvärt logiskt och roligt på samma gång. Det citat jag fastnade mest för var; "Kristendomen är en psykisk sjukdom!"

Sedan maj eller juni 2006 har jag stått i bostadskö hos ABK. Idag upptäcker jag att jag blivit raderad, oklart varför. Jag är medveten om att man måste logga in minst en gång i halvåret, men också om att man får en påminnelse via mailen om detta när tiden börjar rinna ut. Det kan vara så att mailet inte kommit fram, för de kan inte garantera att de alltid gör det. I vilket fall är 3,5 års köpoäng som försvinner bara sådär hyfsat tråkigt.

Jag tänker dock inte låta det rubba mitt känslotillstånd.

Vissa dagar bestämmer sig världen för att vara extra vacker. Solen lyser lite skarpare och delar med sig av sin värme. Det är sådana dagar jag träffar en av mina absoluta favoritpersoner och pratar bort tre filmer över oräkneliga koppar kaffe. Att lyssna och prata - att få och ge respons - må låta trivialt, men det är sannerligen både livsviktigt och guld värt.

Ibland är livet bra underbart och negativa saker kan faktiskt leda till något positivt så att det liksom kompenseras. Idag fick jag nämligen beskedet att jag ska få ersättning för mitt skadade ögonbryn och timingen kunde inte varit lägligare - jag är ju arbetslös! Summan är sannerligen över förväntan... så inget ont som inte för något gott med sig ;)

Jag hade glömt hur fantastiskt god buffén på Ocean City är.

Vardagslyx är:

Nudlar,
Kycklingspett,
Jordnötssås,
Friterad kyckling,
Räkchips,
& Carlsberg hof


Sedan är det fint att få ta del av andras barndoms- och fyllehistorier.

Och jag inser att jag för tre år sedan inte hade vågat gå på restaurang och att det inte är så värst längesen jag bara var rädd för att äta. Nu vågar jag njuta och det gör mig så glad för biprodukten av riktigt god mat kan vara ett mysigt lyckorus.

Nu har jag trollat lite (läs: varit omständig) så nu kommer fotona från min examen:

Jag tycker att sushi är otroligt vackert. Kan ha lite att göra med att jag tycker att det är så fantastiskt gott också :) Man äter ju med mer än ett sinne.

Nu har jag knåpat ihop ett billigt men sött berlockarmband som innehåller saker jag tycker om:

Min dator vill fortfarande inte reagera på usb-enheter så det är väldigt omständigt att fixa med foton jag tagit med systemkameran. Men jag fick tydligen VG i betyg på grupparbetet, det är alltid något. Och igår fick jag kela med både hundar och hästar. Ett hoppigt muskelpaket som nafsar vid handlederna väckte saknad i mig. Eller; den är egentligen konstant. Annars är det fint att sitta och dricka te i ett kök och prata med energigivande människor om saker man tycker om. Och att inte förglömma; att åka bil i beckmörker.

Helgen i Malmö har varit lika underbar som jag föreställde mig att den skulle vara.

Fredagen var Galenpanna med några av Malins klasskompisar:





Vi frossade i kycklingnudlar och jag fick prova på helt underbart roliga Super Mario Bros på Nintendo Wii, där man spelar banorna samtidigt. Jag skrattade så jag fick ont i magen. Senare gjorde Sara oss sällskap över Galenpanna innan vi gick och tog en öl på puben, och sedan återvände vi hem där jag och Sara försökte klara Super Mario-slottet så envist att klockan hann passera tre. Vi lyckades aldrig, men roligt hade vi!



Jag fick en trevlig souvenir med mig hem som jag hittade i en mysig men trång orientalisk affär - wasabinötter på tjusig burk:



I övrigt:

Det är helt underbart att se en av sina närmsta vänner vara kär och lycklig. Dessutom fick jag erfara hans hänsynsfullhet och omtänksamhet så nog tusan är han mannen för henne.

Varenda gång jag står på balkongen hos Malin, tar jag jättemånga mentala fotografier och önskar att jag inte skulle behöva slita blicken. Rött tegel mot klar stjärnhimmel är i mina ögon helt vansinnigt vackert. Och alla tända fönster.

Det är fridfullt att avsluta helgen med att betrakta världen genom ett bussfönster. Le inombords åt att se föräldrar som åker pulka med sina barn. Och att ögondregla över de kala träden med snirkliga grenar som sträcker sig mot en vit himmel, samtidigt som det ser ut som att de öppnar upp famnen för en kram.